Atmosphären

Atmosfären är det gaslager som omger jordens yta och hålls kvar av gravitationen. Den består främst av kväve (cirka 78 %) och syre (cirka 21 %), samt små mängder argon, koldioxid, neon, helium och vattenånga. Vattenångan varierar mycket med plats och tid och är en central faktor för väder och klimat.

Atmosfären är uppdelad i flera skikt. Troposfären sträcker sig upp till cirka 8–15 kilometer och innehåller nästan all väderaktivitet samt vattendroppar och moln; här minskar temperaturen vanligtvis med höjden. Över troposfären ligger stratosfären, där temperaturen ökar med höjden tack vare ozonlagrets absorption av ultraviolett strålning. Därefter följer mesosfären, där temperaturen sjunker med höjden, och mesosfären är platsen där många meteorer förbränns. Sist finns termosfären, där temperaturen ökar återigen med höjden, och exosfären som gradvis övergår i rymden. Övergångarna mellan lagren definieras av gränsvärden som tropopause, stratopause och mesopause. Den yttre gränsen till atmosfären är inte skarp, men de flesta forskare placerar praktiska gränser vid höjder runt 100 kilometer eller så kallade Karman-linjen.

Funktioner: Skyddar mot kosmisk strålning och UV-strålning via ozonlagret i stratosfären; reglerar jordens värmebalans genom växthusgaser och vattenånga. Atmosfären är också viktig för andningen hos levande organismer samt för spridningen av solljus och klimatsystemet.

Människliga aktiviteter, som ökade växthusgasutsläpp och föroreningar, påverkar temperaturprofiler, vädermönster och ozonlagrets status. Forskning baseras på mätningar från radiosonder, satelliter och markbaserade anläggningar samt teoretiska klimatsystemmodeller.