Anemometrar

Anemometrar är instrument som används för att mäta vindhastighet och ofta även vindriktning. De används vid väderstationer, i flyg- och sjöfartsapplikationer samt i energi- och miljövetenskapliga projekt för att bedöma vindförhållanden, väderprognoser och vindresurser vid vindkraftverk.

De vanligaste typerna är mekaniska anemometrar, där cupanemometrar dominerar. En cupanemometer har tre eller fyra koppar som fångar vinden och får en rotor att snurra; rotationshastigheten är ungefär proportionell mot vindhastigheten när kalibrering är gjord. En propelleranemometer använder en propeller och en vinkelgivare för att mäta hastigheten. Vindriktningen mäts ofta med en separat vindvinkelenhet eller kombineras i en gemensam sensor. Nyare alternativ inkluderar ultraljuds- eller sonic anemometrar, som mäter vindhastigheten i flera riktningar utan rörliga delar, samt termiska (hot-wire) anemometrar som används inom forskning.

Principer: Cupanemometern omvandlar vindens tryckskillnader till en rotationshastighet som speglar vindhastigheten; propelleranemometern gör det genom att mäta rotationen. Ultrasonic anemometrar beräknar vindhastigheten genom tiden det tar för ljud att färdas mellan transduktorer i olika riktningar. Termiska anemometrar mäter hur snabbt en uppvärmd sensor kyls av vinden, vilket regleras av vindhastigheten.

Historia och användning: Cupanemometrin utvecklades under 1800-talet, vanligtvis tillskrivs John Thomas Romney Robinson (1849). Idag används anemometrar i meteorologi, klimatforskning, flyg- och vindkraftsprojektering samt i miljöövervakning. Noggrannheten påverkas av placering, turbulens och underhåll, och kalibrering är viktig för tillförlitliga mätningar.