vindhastighet

Vindhastighet är den horisontella hastigheten hos luftmassan i ett givet område. Den beskriver hur snabbt luften rör sig i en viss riktning, medan vindriktningen anger från vilken riktning vinden kommer. Vindhastigheten är därmed magnituden av vindens hastighetsvektor; den horisontella komponenten används oftast i prognoser och analyser, särskilt i närheten av marken där vertikala rörelser kan förekomma.

Enheter och skalor: Den grundläggande SI-enheten är meter per sekund (m/s). Andra vanliga enheter är kilometer per timme (km/h) och knop (kn). För snabb överblick används Beaufortskalan, som beskriver vindstyrkan med ord och ungefärliga intervall. Vindhastigheter rapporteras ofta som medelvärden över olika tidsperioder, till exempel 1– eller 10 minuter.

Mätning: Vindhastighet mäts med anemometrar. Vanliga typer är cup-anemometer och sonic (ultraljuds) anemometer, samt kombinationer som även mäter riktningen. Den meteorologiska standardhöjden är cirka 10 meter över marken; mätperioden varierar, ofta 1–10 minuter för att få ett stabilt medelvärde. Vindbyer är plötsliga hastighetsökningar som varar kortare än medelvärdena.

Betydelse och variation: Vindhastigheten påverkas av terräng, markens yta, höjd över havet och termiska förhållanden. Den är generellt högre i öppna planer och vid högre höjd, samt minskar i skog eller tät bebyggelse. Vindhastigheten är en central faktor inom väderprognoser, flygtrafik, sjöfart, byggnation och vindkraftsplanering.

Data och tillförlitlighet: Vinddata samlas in av markbaserade stationer, havsbaserade mätningar och satellitobservationer, och integreras i prognoser och klimatstudier. Instrumentfel, turbulens och lokala hinder bidrar till osäkerheter i mätningarna.