Vindriktningen

Vindriktningen är riktningen från vilken vinden blåser. Inom meteorologi används vindriktningen tillsammans med vindhastigheten för att beskriva vädersystem och atmosfäriska processer. Den anges vanligen i kardinala riktningar (norr, öst, syd, väst) eller i grader från nord, där 0 eller 360 grader betyder nord, 90 öst, 180 syd och 270 väst.

Instrumentellt fångas vindriktningen upp av en vindflöjel, ofta i kombination med en elektronisk sensor på väderstationer. Den ska vanligen mätas vid en standardhöjd av cirka 10 meter över marken för att ge en representativ bild av ytvinden. Vindriktningen kan förändras snabbt eller i små variationer, så kallade vindbyar, vilket gör den viktig för prognoser och planering.

Vindriktningen används i prognoser, flyg- och sjöfartsapplikationer, jordbruk och klimatforskning. Den presenteras ofta i vindrosor som visar hur ofta vinden blåser från olika riktningar över ett visst tidsrum. Topografi, trycksystem och diurnala cykler kan ge specifika, återkommande riktningar i ett område.

Historiskt har förståelse av vindriktningen varit central för navigation och väderobservationer. Med dagens automatiska väderstationer registreras den kontinuerligt tillsammans med vindhastighet och andra parametrar, vilket ligger till grund för prognoser, varningar och långsiktiga klimatstudier.