Amningsförhållandena

Amningsförhållandena avser de omständigheter och faktorer som påverkar en mödras eller annan vårdnadshållares möjlighet att amma sitt barn. Begreppet inkluderar både biologiska, sociala och miljömässiga aspekter som kan påverka både morens laktation och barnets näringsintag.

En viktig faktor är den fysiologiska hälsan hos både mor och barn. Hälsoproblem som kokutanvändning, pappin infektioner eller stillrelaterad nekros kan begränsa amningsförmågan. Icke-biologiska faktorer omfattar samhälleliga normer, arbetslivets flexibilitet och tillgången till stödgrupper eller professionell rådgivning. Vissa länder har specifika lagar som skyddar ammalöften på arbetsplatsen, medan andra är mer begränsade.

Miljökriterier täcker hur barnens omgivning påverkar amningen. Rökning, kakao eller andra störande ljud kan göra det svårt för både mamman och barnet. Småbarn i enlighet med amningsföreskrifterna uppmuntras att vara under direkt kontakt med mamman så mycket som möjligt för att främja både känslomässig band och näringsintag.

Rekommendationer från organisationer som Världshälsoorganisationen (WHO) och UNICEF betonar att fullstill, förbörda och uppmuntran föramning bör stärkas genom utbildning, hälsovård och policy. Att mäta andel ammande barn på ett systematiskt sätt är också ett verktyg för att spåra framsteg och identifiera områden som kräver insatser.