Allostatiska

Allostatiska är en term som används för att beskriva processer, mekanismer och reaktioner som hör ihop med allostas — organismers förmåga att upprätthålla stabilitet genom förändring. Begreppet betonar förutsägande och anpassningsbar reglering av fysiologiska system, i motsats till strikt homeostas som syftar till fixering vid ett fast setpunkt.

Allostatiska mekanismer involverar flera system, bland annat hypotalamus-hypofys-binjure (HPA-)axeln, det autonoma nervsystemet, immunsystemet och metabola hormoner. Genom frisättning av mediatorer som kortisol, katekolaminer och cytokiner anpassar kroppen energidistribution, kardiovaskulär respons och immunaktivitet efter aktuella krav.

Begreppet har haft betydelse för forskning om stress och hälsa. Kronisk eller upprepad aktivering av allostatiska system kan leda till "allostatisk belastning" och i förlängningen "allostatisk överbelastning", vilket kopplats till ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar, metabola syndrom, nedsatt immunfunktion och kognitiva förändringar.

Mätning av allostatiska tillstånd görs ofta genom sammansatta biomarkörindex som inkluderar hormon-, inflammations- och metabolt relaterade mått. Interventioner som syftar till att minska allostatisk belastning omfattar stresshantering, förbättrad sömn, fysisk aktivitet, socialt stöd och behandling av underliggande sjukdomar. Termen används både inom fysiologi, medicin och psykologi för att förstå hur långvarig anpassning påverkar hälsa över tid.