Aggregationsorganismer

Aggregationsorganismer är organismer som bildar tillfälliga eller säsongsbundna grupper, där individer samlas för gemensamma aktiviteter som födosök, parning eller skydd mot rovdjur. Till skillnad från permanenta samhällen eller kolonier är aggregationer ofta kortvariga och uppstår ur lokala interaktioner mellan individer och omgivningen.

Aggregationernas uppkomst styrs av enkla regelsystem hos individerna: hålla sig nära grannar (kohesion), vända sig i samma riktning och undvika kollisioner (separation). Sådana beteenden kan baseras på visuella och hydrodynamiska signaler samt ofta doft- eller feromonsignaler, beroende på art.

Vanliga exempel är fiskeschools som sill och makrill, fågelflokar som starar eller andra flyttfåglar, samt insektsvärmar som gräshoppor. Mikrobiella aggregat förekommer i form av biofilmer där bakterier klustrar sig i täta samhällen. Aggregationer kan vara både fördelaktiga och riskfyllda beroende på kontext.

Funktioner som förenklar gruppbildningen inkluderar predatorundvikelse genom förvirringseffekter och dilutionsprincipen, ökad effektivitet vid födotillgångar och bättre informationsflöde om miljöförhållanden. Samtidigt medför stora aggregationer ökade risker för sjukdomsspridning, konkurrens om resurser och sårbarhet för predatorer som riktar sig mot grupperna.

Studier av aggregationsorganismer används inom ekologi och beteendevetenskap och innefattar observationer, videoinspelningar och spårning av rörelsemönster. Modeller som självorganiserande partiklar (boids) och agentbaserade modeller används för att simulera emergenta egenskaper hos grupperna och för att förutsäga hur miljöförändringar påverkar aggregationerna.