Adressutrymmet

Adressutrymmet är inom informationsteknik ett begrepp som beskriver det totala antalet unika adresser som kan användas av en komponent eller ett program för att identifiera minneselement, enheter eller data. Begreppet används inom både minneshantering och nätverk och kan delas upp i olika typer beroende på sammanhang.

Inom datorns minne avser adressutrymmet det antal minnesadresser som hårdvaran kan adressera direkt. Det fysiska adressutrymmet begränsas av adressbredden i processorn och Minnesbussen, samt av hur mycket RAM som är installerat. Det virtuella adressutrymmet är vad varje process uppfattar som sitt egna minne; det hanteras av operativsystemet och en minneshanteringsenhet (MMU) och översätts till fysiska adresser genom sidor eller segmentering. Virtuellt minne möjliggör isolering mellan processer och oftast en större uppfattad minneskapacitet än den fysiska.

Adressutrymmets storlek påverkas av arkitekturen: 8-, 16-, 32- och 64-bitars system har olika teoretiska maximala kapaciteter. Ett 32-bitars system kan teoretiskt adressera cirka 4 gigabyte, medan ett 64-bitars system teoretiskt når 2^64 adresser (omkring 18 exabyte), även om praktiska begränsningar ofta innebär mindre faktiska mängder minne.

Inom nätverk hänvisar adressutrymmet till det antal unika nätverksadresser som finns tillgängliga. IPv4 erbjuder cirka 4 miljarder adresser (32-bit), medan IPv6 med 128-bit möjliggör en mycket större mängd adresser. Övergången till IPv6 har också inneburit nya sätt att strukturera och dela upp adressutrymmet, inklusive privata och offentliga delar samt subnät. Adressutrymmet är därmed centralt för design, skalbarhet och säkerhet i både dator- och nätverksmiljöer.