Absorbermaterialet

Absorbermaterialet är en sammanfattande term för material som är avsedda att absorbera energi från olika typer av vågor, partiklar eller värme. Syftet är ofta att minska transmission, reflektion eller oönskad uppvärmning i ett system, och materialet väljs ut med hänsyn till aktuella frekvenser, våglängder eller partikeltyp.

Inom akustik används absorbermaterial för att minska ljudnivåer och ljudreflektion i rum och konstruktioner. Inom kärnteknik och strålskydd används det för att dämpa joniserande strålning och neutronstrålning. Inom maskinteknik kan absorbermaterial även minska vibrationer och överförda rörelser genom att omvandla rörelseenergi till värme.

Akustiska absorberare kännetecknas av porositet, densitet och struktur som fångar och omvandlar ljudenergi till värme. Vanliga material är mineralull, glasull och skumaktiga eller fiberrika konstruktioner. Absorptionen mäts i absorptionskoefficienter vid olika frekvenser, där högre porositet och rätt struktur ger bättre lågfrekvent eller högfrekvent absorption beroende på applikationen.

Inom strålskydd används absorbermaterial med hög densitet och hög atomnummer för att reducera gamma- och betastrålning. För neutroner används material som innehåller väte, bor eller litium. Beräkningar baseras ofta på attenueringsegenskaper för att bestämma erforderlig tjocklek och konfiguration.

Vid val av absorbermaterial tas hänsyn till funktion, kostnad, mekaniska egenskaper, brand- och kemikalieresistens samt miljökrav. Valet balanserar effektivitet i det avsedda frekvens- eller energiregimen mot vikt, format och installationskrav.