övermodularisering

Övermodularisering är ett begrepp inom systemarkitektur och programvaruutveckling som beskriver när en lösning delas upp i så många moduler eller komponenter att nyttan av modularisering överstiger kostnaden. Detta innebär ofta att gränserna mellan moduler blir små och antalet gränssnitt stort, vilket leder till ökad komplexitet utan motsvarande förbättring i flexibilitet eller återanvändbarhet.

Orsakerna inkluderar en stark tro på att varje funktion bör isoleras, överdriven målsättning om återanvändning utan hänsyn till sammanhang, samt organisatoriska incitament som belönar komplexa arkitekturer eller snabb uppdelning av problemområde. Bristande förståelse för affärsrelevanta domäner och missbedömningar av kommunikationskostnader kan också driva övermodularisering.

Konsekvenserna inkluderar längre bygg- och release-tider, ökade integrations- och testkostnader, svårare förståelse och felsökning samt risker kopplade till versionering och beroenden. Fler gränssnitt innebär ofta mer data som måste serialiseras, skickas över nätverk eller hanteras i olika språk och plattformar, vilket kan försämra prestanda och robusthet.

Exempel förekommer inom mjukvaru- och produktutveckling där ett tätt sammanhållet statistiskt eller domänmässigt sammanhang uppdelas i en stor mängd små moduler eller microservicar utan tydlig affärslogikbindning. Det kan även uppstå i organisationer som inför modularisering som princip utan att anpassa den till faktiska behov.

Hantering innefattar att granska modulgränser mot affärsdomäner, slå ihop onödiga moduler, förenkla kommunikation mellan komponenter och fokusera på lämplig granularitet som ger verklig nytta utan onödig byråkrati.