återupprepbarhet

Återupprepbarhet är ett mått inom mätteknik på hur nära överensstämmande resultaten är när samma mätning genomförs flera gånger under oförändrade förhållanden med samma instrument och samma operatör. Det är en del av mätningens precision och beskriver variationen som uppstår under kontrollerade, konstanta förhållanden.

Det skiljer sig från reproducerbarhet, som avser variationen som uppstår när mätningar görs under förändrade förhållanden, till exempel olika operatörer, olika instrument eller olika laboratorier. Tillsammans utgör återupprepbarhet och reproducerbarhet begreppet precision i mätningar.

I praktiken mäts återupprepbarhet genom att utföra upprepade mätningar av samma objekt under identiska förhållanden och sedan beräkna spridningen i resultaten. Standardavvikelsen bland upprepade mätningar används ofta som mått på återupprepbarhet, och begreppet återupprepningsgräns anger hur mycket en enskild upprepning kan avvika från medelvärdet.

Faktorer som påverkar återupprepbarhet inkluderar instrumentets stabilitet och kalibrering, operatörens metodnoggrannhet, provets homogenitet och yttre miljö som temperatur, vibrationer och omgivande störningar. God återupprepbarhet förutsätter att dessa faktorer hålls så små som möjligt och kontrolleras noggrant.

Användningsområden för att bedöma återupprepbarhet finns inom kvalitetskontroll, laboratoriearbete och metodutveckling. Begreppet är centralt för att fastställa hur tillförlitliga mätresultat är under konsekventa förhållanden och ligger till grund för uppskattning av mätosäkerhet och krav på mätteknikens noggrannhet.