återagglomerering

Återagglomerering är inom partikeltekniken termen för bildandet av nya, större agglomerat mellan disperserade partiklar under senare skeden av hantering, torkning eller lagring. Det innebär att tidigare upplösta eller separerade partiklar åter binder samman till klumpar eller att befintliga agglomerat växer i storlek.

Orsaker och mekanismer inkluderar fuktinducerade kapillärkrafter som bildar bindande vätskebridger mellan partiklar, elektrostatisk attraktion, van der Waals-krafter och i vissa fall polymerbindningar eller rester av bindemedel som bildar bryggor mellan partiklarna. Små partiklar och hög yta ökar tendensen till återagglomerering. Temperatur, luftfuktighet och tidslagring samt mekanisk belastning påverkar också processen.

Återagglomerering uppträder ofta vid processer som spraytorkning, fluidiserad bäddgranulation, dammhantering och lagring av finfördelade produkter. Fenomenet är särskilt relevant inom läkemedel, livsmedel, kemi och byggmaterial.

Konsekvenserna är ofta negativa: försämrad flödesförmåga, ökade risker för klumpbildning, ojämn dosering eller blandning, förändrad löslighet och hanteringsegenskaper samt ökad risk för stopp i processer och produktförlust.

Förebyggande och kontrollåtgärder innefattar fuktkontroll genom lämplig torkning och luftfuktighet, tillsats av flödesförbättrare eller antiklumpmedel, optimering av partikelstorleksfördelning och ytförändringar, samt val av processer som granulation eller spraytorkning med lägre benägenhet för återagglomerering. Vid lagring kan korrekt fuktstyrning och god luftcirkulation hjälpa. Ytmodifiering eller tillsatser som binder kan minska återagglomerering i vissa system.

Bedömning av återagglomerering görs ofta genom flödes- och skjuvtester, mätning av bulkdensitet och tappad densitet samt avbildningsbaserad partikelanalys med bildanalys eller laserbaserad storleksanalys.