vävnadsorientering
Vävnadsorientering avser hur vävnader organiserar sina komponenter—cellers läge, extracellulär matrix (ECM) och cell–matrixrelationer—i förhållande till kroppens axlar och biomekaniska krafter. Denna orientering påverkar vävnadens mekaniska egenskaper, funktion och hur den utvecklas, repareras och reagerar på sjukdom. Olika vävnader uppvisar olika mönster av riktning: exempelvis är skelettmuskler och senor starkt anisotropa med fibrer som löper i specifika riktningar, medan epitelvävnader kan visa planorientering som påverkar cellernas polaritet och migration.
Faktorer bakom vävnadsorientering inkluderar cellpolarisering och riktning i cellmigration, ECM-arkitektur och mekaniska signaler som uppstår vid
Metoder för att studera vävnadsorientering omfattar histologi och immunohistokemi för att visa riktningar i vävnaden, samt
Vikten av vävnadsorientering ligger i regenerativ medicin, vävnadsingenjörskap och patologisk diagnostik. Att styra eller bibehålla korrekt