vävnadsgränser

Vävnadsgräns är övergången mellan två vävnadstyper i kroppen. Gränserna kan vara anatomiska, histologiska eller funktionella och avgör hur vävnader kommunicerar, hur mekaniska egenskaper fördelas och hur näring samt signaler överförs mellan dem. Vanliga exempel är gränsen mellan epitelvävnad och underliggande bindväv samt mellan olika lager i slemhinnor eller muskulatur.

En central histologisk gräns är basalmembranet som separerar epitel från underliggande vävnad. Basalmembranet består huvudsakligen av kollagen typ IV, laminin och proteoglykaner och fungerar som semipermeabel barriär samt stödstruktur för avgränsningen mellan vävnaderna.

I praktiken påverkar vävnadsgränser hur vävnader svarar på mekanisk stimulans, hur näring och avfallsprodukter transporteras och hur celler kommunicerar genom adhesioner och signalvägar. Gränserna bestämmer också hur infiltration och spridning av celler sker i vävnaderna, vilket är särskilt relevant vid sjukdomar och vävnadsförändringar.

Inom klinisk patologi är vävnadsgränser viktiga bedömningskriterier. Vid cancer illustreras invasiv tillväxt ofta genom att tumörceller bryter igenom basalmembranet eller andra gränser, vilket påverkar prognos och behandling. Bedömning av kirurgiska marginaler och planering av strålbehandling grundas därmed i hur helt gränsen avgränsar tumören.

Under embryonal utveckling bildas och omorganiseras vävnadsgränser i organbildning och differentiering. I bilddiagnostik och forskning används histologisk färgning och medicinsk avbildning (MRI, CT) för att avbilda och studera vävnadsgränser.