vätskehantering

Vätskehantering är processen att bedöma och reglera kroppens vätskevolym och elektrolytbalans hos patienter. Den omfattar bedömning, planering och administrering av vätskebalans i olika vårdkontexter, från primärvård till intensivvård. Målet är att upprätthålla adekvat perfusion och vätskebalans samtidigt som risken för vätskeöverskott, elektrolytrubbningar och andra komplikationer minimeras.

Bedömning och övervakning av vätskebalans bygger på noggrann registrering av intag och output, basala kliniska tecken och laboratorievärden. Viktutveckling, urinproduktion, viktförlust, hudsläkthet och tecken på vätskeöverskott eller vätskedeficit används tillsammans med elektrolyt- och njurvärden för att avgöra behov och reaktion på behandling. Vätskebehov varierar med ålder, hälsotillstånd, feber, kräkningar, diarré, kirurgi och organfunktioner. Kontinuerlig övervakning är särskilt viktig vid kirurgi, kritiskt sjuka eller patienter med njur-, hjärt- eller leversjukdom.

Vätskeform och behandlingsprinciper. Kristalloider som fysiologisk koksaltlösning 0,9% NaCl eller balanserade lösningar används i stor utsträckning för underhåll och rehydrering, medan kolloider används i vissa fall och mindre frekvent. Vid mild till måttlig dehydrering kan oral rehydrering vara lämplig; vid svårare tillstånd krävs intravenös vätsketerapi. Val av lösning och hastighet anpassas efter jonbalans och patientens tillstånd.

Underhåll och beräkningar. Hos vuxna används ofta ett underhållsbehov omkring 25–30 ml/kg/dygn. Hos barn används Holliday-Segar-metoden (4 ml/kg/h upp till 10 kg, 2 ml/kg/h upp till 20 kg, 1 ml/kg/h därutöver) för underhåll och snabbare kompensation vid deficit. Deficit beräknas ungefär som procent dehydration multiplicerat med kroppsvikt. Övervakning är avgörande för att undvika vätskeöverskott eller elektrolytrubbningar.