vokalapparatet

Vokalapparatet är de anatomiska strukturer som samverkar för att producera människans tal. Det består av två huvuddelar: struphuvudet (larynx) som fungerar som ljudkälla och det supralaryngeala vokaltraktet som fungerar som resonator och artikulationskanal. Samverkan mellan andningssystemet och vokalapparatens strukturer ger tonhöjd, volym och klang i rösten.

Larynx ligger i halsen och innehåller stämbanden (rösten), två tunna ligament som kan spännas och föras mot varandra. Intrinsiska larynxmuskler reglerar stämbandens längd och spänning samt öppningen av glottis, stämbandsöppningen. När luft pressas genom glottis vibrerar stämbanden och bildar fonation. Ovanför larynx finns svalget; vidare i munhålan och näshålan ligger vokaltraktens resonansrum. Mjuka gommen (velum) reglerar om ljudet ska passera genom munnen, näsan eller båda. Tungan, läpparna, tänderna och käken fungerar som de primära artikulatorerna som formar ljudet i munhålan.

Genom en samordnad funktion av fonation och resonans skapas olika ljud. Vokaler uppnår sin karakteristiska klang främst genom munhålsformen, medan nasalresonans används vid nasala ljud. Språk och dialekter speglar hur vokalapparatet används och hur konsonanter bildas, vilket i hög grad beror på placering och rörelse hos tungan, läpparna och käken. Normal funktion kräver koordination mellan andning, larynxens position och artikulation.