vattenförvaltningsdirektiv

Vattenförvaltningsdirektivet, ofta kallat vattenförvaltningsdirektivet i Sverige, är EU:s centrala ramverk för skydd och hållbar användning av vattenresurser. Direktivet antogs 2000 (2000/60/EC) och är transponerat till medlemsstaternas lagstiftning. Det omfattar ytvatten, grundvatten och kustvatten och syftar till att förebygga vattenkvalitetsförsämringar samt att återställa vattenmiljön när så behövs.

Det övergripande målet är att uppnå god ekologisk status för ytvatten samt god kemisk status, och att säkerställa god kvantitativ och kemisk status för grundvatten inom varje flodbassängsdistrikt. För varje vattenkropp görs regelbunden klassificering, övervakning och rapportering, och planen för vattenförvaltning ska vara integrerad och regionalt förankrad. Systemet främjar offentligt deltagande och samråd samt samarbete mellan medlemsstaterna över gränserna inom ett bassängsystem.

Som kärnkomponent kräver direktivet att varje flodbassängsdistrikt utarbetar ett river basin management plan (RBMP) samt ett program av åtgärder. Planerna beskriver hur miljökvalitetsmålen ska uppnås och vilka åtgärder som ska genomföras, inklusive utsläppsbegränsningar, restaurering av vattenmiljöer, förbättrad vatten- och avloppsrening samt ekonomiska instrument som kostnadsåtgärder och prissättning. Planerna uppdateras i cykler som vanligtvis varar sex år.

Det finns möjligheter till undantag för mycket modifierade vattenkroppar (HMWB) och artificiella vattenkroppar (AWB). I sådana fall kan god ekologisk status inte uppnås fullt ut, men åtgärder krävs och planer arbetas fram för att uppnå så kallad god ekologisk potential över tid.

Genomförandet av direktivet följer först och främst uppsättningar av RBMPs i varje medlemsstat, och uppföljning, rapportering och strict överensstämmelse granskas av EU-kommissionen. Direktivet integrerar också med andra EU-ramverk och nationell miljölagstiftning för att stödja övergripande vattenkvalitet och bioskydd.