vattenkvalitetsförsämringar

Vattenkvalitet beskriver i vilken grad vatten uppfyller krav för ett visst användningsområde, till exempel dricksvatten, ytvatten, grundvatten eller rekreation. Den påverkas av fysiska, kemiska och biologiska faktorer och bedöms genom olika analyser av vattenprover samt observationer i miljön. Bedömningen tar hänsyn till hur vatten används, hur det påverkas av naturliga processer och av mänsklig aktivitet.

Vattenkvalitet bedöms utifrån en rad parametrar. Fysiska egenskaper inkluderar temperatur, färg, lukt och turbidity (turbiditet). Kemiska parametrar omfattar pH, konduktivitet, alkalinitet, hårdhet, näringsämnen som nitrat och fosfat, samt metall- och organiska föroreningar. Biologiska indikatorer som mikroorganismer (till exempel E. coli eller andra koliforma bakterier) och planktonbiomass används för att bedöma hälsa och säkerhet. Mått används ofta i enheter som mg/L eller µg/L och genom olika kvalitetsindex.

Övervakning och standarder varierar mellan länder men syftar till att skydda människors hälsa och ekosystem. Myndigheter genomför regelbundna provtagningar i vattenkällor och distributionsnät. Internationellt används WHO:s riktlinjer för dricksvatten och EU:s vattenramdirektiv för att uppnå god kemisk och ekologisk status i yt- och grundvatten. Resultaten används för att reglera utsläpp, dricksvattenberedning och vattenförvaltning.

Orsaker till försämrad vattenkvalitet inkluderar jordbrukets näringsämnesläckage, industriella utsläpp, avloppsvatten, urban avrinning och naturliga föroreningar. Dålig vattenkvalitet kan hota människors hälsa, påverka akvatiska ekosystem och öka kostnader för vattenbehandling och infrastruktur. Förbättring kräver både förebyggande åtgärder i avrinningsområden och effektiv vattenbehandling samt kontinuerlig övervakning.