alkalinitet

Alkalinitet är ett mått på hur mycket syra vatten kan neutralisera innan pH-värdet förändras kraftigt. I samband med vattenkvalitet används alkalinitet som en buffert som motverkar sura tillsatser och naturligt förekommande koldioxid. Vanligtvis uttrycks alkaliniteten i milligram per liter som CaCO3 (mg/L som CaCO3) eller i milliekvivalenter per liter (meq/L).

Alkaliniteten består huvudsakligen av hydroxid-, karbonat- och bicarbonatjoner (OH-, CO3^2-, HCO3^-). I naturliga vatten dominerar bicarbonat vanligtvis, särskilt i vattendrag som passerar kalkhaltiga bergarter. Vid högre pH ökar bidraget från CO3^2- och OH^- till alkaliniteten.

Mätning och uttryckning. Alkalinitet bestäms genom titrering med en stark syra. Två vanliga endpunkter används: total alkalinitet (TA) beräknas tills pH når 4,5; fenolftalein-alkalinitet (PA) beräknas tills pH når 8,3. Skillnaden TA − PA utgör bicarbonatalkaliniteten, medan PA huvudsakligen speglar hydroxid- och karbonatbidraget vid den högre pH-intervallet.

Betydelse och användning. Alkalinitet fungerar som vattenhärskbuffert och stabiliserar pH vid blandningar eller tillsats av syror. Den påverkar metallers och näringsämnens tillgänglighet, vattnets korrosionsbeteende och processen i vattenbehandling, vid pooler, akvarier och i naturområden där kalkrika bergarter påverkar vattnet.

Begränsningar. Alkalinitet är inte ett mått på pH eller surhetsgrad i sig, utan på vattnets förmåga att neutralisera syra. Förändringar i koldioxidnivåer och mineralinnehåll kan påverka alkaliniteten och tolkningen av dess komponenter.