vattendragsskydd

Vattendragsskydd avser ett skydd av vattendrag, som sträcker sig över åar, bäckar och deras omgivningar, för att bevara vattendragets naturvärden och dess hydromorfologiska funktioner. Skyddet kan omfatta själva vattendragets sträckning, dess bankar, vasskanter och närliggande våtmarker som är viktiga för biologisk mångfald, fiskarter och vattenkvaliteten. Syftet är att motverka åtgärder som kan försämra vattendragets funktion eller orsaka onödig förändring av landskapets vattenbalans.

Syftet med vattendragsskydd är att bevara rörlighet och livsmiljöer för växter och djur, bevara naturliga flödesmönster och motverka skadlig påverkan från markanvändning. Det innefattar ofta begränsningar mot åtgärder som kanalisation, dikning, utfyllnader, byggande nära strandlinjen samt utsläpp av föroreningar som kan påverka vattenkvaliteten eller vattendragets ekologi.

Rättslig ram och förvaltning: I Sverige hanteras vattendragsskydd inom miljöbalken och tillämpas av länsstyrelser eller kommunala myndigheter inom plan- och byggprocessen. Besluten kräver ofta samråd med kommuner och andra berörda parter. Skyddet innebär att åtgärder som påverkar vattenföringen, markanvändningen längs vattendraget eller vattenkvaliteten vanligtvis kräver tillstånd, dispens eller särskild prövning.

Relation till andra skyddsåtgärder: Vattendragsskydd kan samverka med andra formella skydd, såsom Natura 2000-områden, naturreservat eller vattenkraft- och vattenförvaltningsregimer. Skyddet är därmed ett verktyg för att stödja ekologisk långsiktighet och vattenmiljöns funktion i närmiljö och landskap.