utspädningar

Utspädning är en process där koncentrationen av en substans i en lösning görs lägre genom att tillsätta lösningsmedel eller genom att dela upp lösningen i flera delar. Den används för att nå lämpliga koncentrationer för analys, kalibrering och olika biomedicinska tillämpningar där prover behöver hanteras vid hanterbara nivåer.

Vätskan i en utspädning följer ofta sambandet C1V1 = C2V2, där C1 och V1 är koncentrationen och volymen i den ursprungliga lösningen och C2 och V2 är koncentrationen respektive volymen i den utspädda lösningen. Om man vill nå koncentrationen C2 i volymen V2 från en känd C1 används V1 = (C2V2)/C1. Denna relation används för att planera hur mycket av en starkare lösning som behövs för att uppnå önskad slutkoncentration.

I praktiken görs ofta serielutspädningar, där en liten mängd av en högkoncentrerad lösning blandas med en större volym lösningsmedel och processen upprepas flera gånger. Vanliga steg är 1:10- eller 1:100-utspädningar, vilket möjliggör stora minskningar i koncentration samtidigt som varje steg bibehåller måttlig koncentration för noggrann uppmätning.

Användningar finns inom kemi, biologi och medicin: kalibrering av instrument som spektrofotometrar, framställning av bakterieplattor med hanterbara kolonitider, samt förberedelse av läkemedelslösningar eller provlösningar inför vidare analys.

Noggrannhet vid utspädningar påverkas av pipettprecision, blandningsgrad, avdunstning och temperatur. Felaktiga volymer eller ofullständig blandning kan leda till felaktiga koncentrationer och ogiltiga mätresultat. Kontaminationsrisk och hygieniska rutiner är också viktiga att beakta.