utlösningstider

Utlösningstider är ett begrepp som används inom sexologi och klinisk sexuologi för att beskriva hur lång tid det tar från början av sexuell stimulering till utlösning ( ejaculation). Inom forskningen används ofta måttet intravaginal ejaculation latency time (IELT) för att beskriva tiden vid penetrerande samlag, medan andra sammanhang kan använda självrapporterad tid eller olika stimuli som referenspunkt. Begreppet omfattar både berättigade variationer mellan olika individer och kliniska tillstånd där tiden upplevs som problematisk.

Vanliga värden och definitioner varierar mellan studier och populationer. En grov riktlinje är att medel IELT ligger i spannet några få minuter upp till cirka fem till sju minuter, närmare mitten av detta spann upplevs som normalt för många par. Premature ejaculation (PE) används i klinisk praxis för att beskriva en kortare tid än vad som upplevs som tillfredsställande eller funktionellt i många relationer. Kliniska definitioner skiljer ofta mellan lifelong PE och acquired PE, där trösklarna generellt sätts vid ungefär en minut vid penetrationen för lifelong PE och upp till cirka tre minuter eller kortare för acquired PE.

Faktorer som påverkar utlösningstiderna är breda och inkluderar ålder, fysiska hälsotillstånd, psykologiska faktorer som stress och ångest, relationell dynamik, samt mediciner eller alkoholkonsumtion. Mätning sker vanligtvis med stoppur i forskningen eller genom självrapportering i klinisk praxis, vilket kan ge olika grader av noggrannhet.

Behandling och hantering fokuserar ofta på att förbättra kommunikation mellan partners, använda beteendeterapier (som start-stopp eller squeezing-tekniker), och i medicinska sammanhang prevensera eller förlänga tiden med läkemedel som SSRI-preparat eller topiska anestetika. Resultat varierar och skräddarsys efter individens behov och önskemål.