utbredningsriktningen

Utbredningsriktningen, or "the direction of spread," är ett begrepp som används för att beskriva den dominerande spatiala riktningen i vilken ett fenomen breder ut sig över tid. Det förekommer när en population, art, sjukdom eller kulturell egenskap ökar sitt geografiska utbredningsområde och expansionen visar en riktad bias snarare än en jämn, isotrop spridning.

Forskare uppskattar utbredningsriktningen från tidsstämplade georefererade observationer och använder metoder som att passa riktade diffusionsmodeller, beräkna en hastighetsvektor för fronten eller analysera rumslig autocorrelation i olika riktningar. Geografiska informationssystem (GIS) och statistisk programvara är vanliga verktyg i arbetet.

Inom ekologi används begreppet för att förstå hur utbredningen förskjuts i samband med klimatförändringar eller habitatkoppling. Inom epidemiologi hjälper det att styra kontrollåtgärder genom att identifiera spridningens framskridna front. In arkeologi eller antropologi kan det beskriva den riktade diffusionen av teknologier eller praxis.

Tolkningen kan påverkas av begränsad datakvalitet, skev provtagning, och flera samtidiga spridningsvägar som ger komplexa fronter som växlar riktning över tid.

Exempel är västlig eller nordvästlig riktning i en växtarters expansion, en sjukdomsutbrotts front som studsar mellan olika riktningar, eller diffusion av jordbrukspraxis längs handelsvägar.

Utbredningsriktningen skiljer sig från utbredningsområde (den totala omfattningen) och utbredningsmönster (den rumsliga uppbyggnaden av etablerade populationer).