uppslamning

Uppslamning är en blandning där fasta partiklar är utspridda i en vätska utan att lösas upp. Denna typ av suspensjon är vanligtvis heterogen och kan visa olika partikelhalt i olika delar av blandningen. Partiklarna kan vara små och hålls temporärt i suspension av viskositeten och krafterna i vätskan, men över tid har de en tendens att sedimentera nedåt om de inte stabiliseras.

Vanliga egenskaper hos uppslamningar inkluderar partikelstorlek, densitets- skillnader mellan fast ämne och vätska, och vätskans viskositet. Små partiklar och låg densitets skillnad ger längre uppehåll i suspensionen, medan större partiklar sedimenterar snabbare enligt sedimentationspraxis som beskriver hur gravitationen påverkar snabbheten. Partiklars yta och yttre skydd kan påverka stabiliteten, och chemicaliska tillsatser eller elektrostatisk stabilisering kan förhindra snabb avsättning.

Kännetecken och stabilisering. Uppslamningar kan stabiliseras genom tillsatser som bildar elektriska eller steriska hinder, eller genom att använda pH- eller jonstyrkajusteringar samt floculation. Mekanisk omrörning och tillförlitlig blandning bidrar också till stabilitet under behandling och transport.

Användningsområden och bearbetning. Uppslamningar uppkommer i många industriella sammanhang, som gruvdrift och mineralbearbetning där finmalda material transporteras som slurry, i avlopps- och vattenrening där ämnen är suspenderade, samt i läkemedels- och livsmedelsproduktioner. För behandling och separation används sedimentation, flankning, filtrering, centrifugering och dewatering för att avlägsna vatten och koncentrera det fasta materialet.