sedimenterar

Sedimentering är processen där material som är i suspension i en vätska avsätts till botten eller bildar sediment. Den förekommer naturligt i vattenmiljöer som sjöar, floder och hav, samt i mark och i industriella system som vattenrening och avloppsrening.

De huvudsakliga mekanismerna är gravitativ sedimentering, det vill säga sänkning av partiklar i vätska under tyngdkraft, kemisk utfällning när lösta ämnen kristalliserar till fasta fällningar, samt biogen sedimentation när organiska eller biogena material sjunker och bildar sediment. Sediment kan också bildas genom flocculation, där partiklar klumpas ihop i närvaro av joner eller ytaktiva ämnen.

Faktorer som påverkar sedimentering inkluderar partikelstorlek och densitet, partiklars form, vätskans viskositet och densitet, flödeshastighet och turbulens, temperatur, salthalt, koncentration av suspenderade ämnen samt förekomst av flokkuleringsmedel. Dessa faktorer avgör hur snabbt och var sediment avsätts i ett arbets- eller naturmiljö.

Miljöer där sedimentering sker igenomgripande inkluderar flodernas låglägesbäddar, sjöarnas bottenområden och olika havs- och kustmiljöer samt estuari där sötvatten blandas med saltvatten. Sedimentation är en central del av bildandet av sedimentära bergarter genom lithifikation över geologiska tider.

Användningar och betydelse: Inom vattenrening används sedimentationsbassänger för att avlägsna fasta partiklar innan vidare behandling; inom hydroteknik tas hänsyn till sedimentation vid damm- och kanalbyggen; i geologi används sedimentlager för stratigrafi och åldersbestämning. Sedimentlager påverkar även markstabilitet och jordar, vilket har praktiska konsekvenser för grundläggning och markanvändning.