kustmiljöer

Kustmiljöer är biotoper längs kuster där hav och land möts och påverkar varandra. De omfattar stränder, sanddyner, klippkust, estuarier, saltängsmarker samt undervattens habitat som sjögräsängar och tångskogar. Dessa miljöer är kända för sin biologiska mångfald och för att ge viktiga tjänster som kustskydd, livsrum för arter och rekreation.

Kustmiljöerna kännetecknas av stor dynamik. Tidevatten, vind, vågor och sedimenttransport formar landskapet och orsakar ständiga förändringar. Sandstränder byggs upp av vindförd sand och stabiliseras av växter som Ammophila arenaria, medan dyner kan eroderas vid stormar. Estuaries brackvatteninflöde skapar gränsmarker mellan söt- och saltvatten, vilket gynnar unika samhällen.

Ekologiskt är kustmiljöer hem för ett brett spektrum av organismer: vadare och tärnor bland fåglarna, marina invertebrater och fiskarter i grunda vatten, samt växter som havsvass och sjögräsängar. Tång- och algbälten är viktiga livsm communities och bidrar till kolinlagring i kustekosystemen.

Hot och påfrestningar inkluderar habitatförlust genom byggnation och exploatering, överdriven rekreation, föroreningar och övergödning, invasiva arter samt klimatförändringar med havsnivåhöjning och mer stormiga förhållanden.

Bevarandet sker genom skyddade områden som Natura 2000 och Ramsar, samt nationella vårdande åtgärder. Åtgärder kan vara restaurering av dyner, återplantering av kustväxter, regleringar av störningar samt vattenkvalitetsarbete och kustzonningsplanering.