brackvatteninflöde

Brackvatteninflöde är inflöde av brackvatten till ett hydrologiskt system som normalt domineras av sötvatten eller färskt vatten. Brackvatten definieras som vatten med salinitet mellan sötvatten och havsvatten, ofta cirka 0,5–30 promille (ppt). Inflödet uppstår när brackvatten blandas in i ett område genom naturliga eller mänskliga processer, till exempel i kustnära vattendrag, flodmynningar eller grundvattenreservoarer där saltvatten tränger in.

Orsaker och mekanismer är ofta kombinerade. I kustnära områden kan tidvatten och stormflod orsaka inträde av havsvatten i estuarier och vattendrag. Havsnivåhöjning och förändrad vattentillrinning kan öka brackvatteninflödet över tid. I grundvattenreservoar uppstår brackvatteninflöde huvudsakligen genom saltvattenintrusion som följer av överpumpning, minskat naturligt sötvatteninflöde eller landskapsförändringar, samt klimatförändringar som påverkar havsnivå och nederbörd.

Effekter av brackvatteninflöde är flera. Ekologiskt kan det förändra artsammansättningen och påverka växter och djur som är anpassade till sötvatten eller helt färskt vatten. För vattenförsörjning och infrastruktur kan ökade salter orsaka korrosion, påverka smak och kvalitet i dricksvatten samt öka kostnaderna för avsaltning eller vattenbehandling. Jord- och jordbruksområden kan få ökad marksaltning, vilket påverkar grödor och markhälsa.

Övervakning och hantering innefattar mätning av salinitet och konduktans, användning av hydrologiska modeller samt kartläggning av salthaltens spridning över tid. Åtgärder inkluderar reglering av färskvatteninflöde, barriärer eller dammar, sötvattenåterfyllning, grundvattenförvaltning och i vissa fall avsaltning eller omgruppering av vattenanvändning.

Se även: brackvatten, salthalt, estuarium, saltvattenintrusion, hydrologi.