uppfödningspraxis
Uppfödningspraxis är metoder och protokoll som används vid avel och uppfödning av djur under kontrollerade förhållanden för att förbättra genetisk kvalitet, hälsa, välfärd och produktivitet. Den omfattar urval av avelsdjur, parningsplaner samt uppfödningsrutiner samt närings- och vårdprogram.
Grundprinciperna fokuserar på genetisk förbättring samtidigt som man bevarar genetisk mångfald, noggrann dokumentation och djurvälfärd. Parningar
Praktiska uppfödningsaspekter omfattar kost och näringsbalans, vatten, bostäder och miljöregler, samt hantering av sociala behov och
Teknik och datahantering möjliggör moderna uppfödningar genom sensorteknik, automatiserad övervakning och farm management-programvara. Genom att kombinera
Etik, juridik och miljö beaktas utöver produktion. Risker inkluderar minskad genetisk mångfald, djurvälfärdslinjer, samt ökat beroende
Målet är en hållbar balans mellan produktivitet, välfärd och biologisk motståndskraft, samtidigt som ekonomiska faktorer och