tändningen

Tändningen är processen att starta eller upprätthålla förbränning genom att antända ett bränsle- och luftblandning, eller i andra sammanhang av eldfasta material. Inom tekniska sammanhang används termen främst för tändning i förbränningsmotorer, men den används också mer allmänt för hur en låga uppkommer. Tändningens tillförlitlighet påverkar effektivitet, prestanda och säkerhet i maskiner och byggnader.

Vid förbränningsmotorer används två huvudprinciper: gnistsystem och kompressionsantändning. Bensin- eller gasmotorer använder gnista: en tändspole generar hög spänning som leds via tändkabel till ett tändstift, där en gnista antänder luft-bränsleblandningen i cylindern. Tändningen måste ske vid rätt tidpunkt (tändningstiming), ofta reglerad av en tändare eller motorstyrenhet. Dieselmotorer arbetar utan gnista; antändningen uppnås genom den höga temperatur som uppkommer vid kompression och genom exakt injektion av bränslet.

Underhåll och fel i tändsystemet kan orsaka misslyckad tändning, missljud eller dålig bränsleekonomi. Vanliga symptom är svårt att starta, ryckig gång eller plötsliga avstängningar. Åtgärder inkluderar byte av tändstift och tändspole samt kontroll av ledningar. Äldre fordon hade fördelare; moderna motorer använder elektronisk styrning som reglerar tändningstiming exakt.

I bredare betydelse avser tändningen även uppkomsten av en låga, som vid uppvärmning eller matlagning. Vanliga metoder att antända är tändstickor, tändare och elektrisk gnista i särskilda tändsystem. Säkra hanteringsrutiner och brandskydd är viktiga för att förebygga bränder.