luftblandning

Luftblandning är en blandning av två eller fler gaser där varje komponent behåller sin kemiska identitet. Begreppet används både i vardagligt tal om luftens sammansättning och inom tekniska sammanhang när man talar om specifika gasblandningar för exempelvis förbränning, medicinska behandlingar eller industriella processer.

I jordens atmosfär dominerar kväve och syre som tillsammans utgör cirka 99 procent av gaserna i torr luft. Andra gaser som argon, kväveoxider och koldioxid finns i mindre mängder, medan fukten i luften varierar med temperatur och luftfuktighet. Detta innebär att luftens exakta sammansättning kan variera med plats, höjd och väderförhållanden. Torr luft används ibland som referens genom begreppet torr luft, som utesluter mestadels vattendimma.

Fysiskt uppträder luft som en homogen blandning av gaser och följer i stor utsträckning idealgaslagen vid normala temperatur- och tryckförhållanden. Daltons lag beskriver hur varje gas bidrar med sin egen deltryck i blandningen. Fuktighet påverkar luftens densitet och partialtryck av vattenånga, vilket i sin tur kan påverka diffusions- och uppvärmningsprocesser.

Praktiskt är luftblandningar centrala inom många områden. För människor krävs tillräcklig syrehalt i inomhusmiljöer, och inom industri används kontrollerade luftblandningar för tändning, skyddsutrustning och behandlingar. Säkra arbetsrutiner och standarder beskriver hur olika blandningar mäts och hanteras.

Se även atmosfären, gasblandningar, idealgaslagen och ventilation.