transmissionsfönster

Transmissionsfönster, eller transmission window, betecknar inom optik, fotonik och atmosfärisk fysik ett våglängdsintervall där överföringen av elektromagnetisk strålning genom ett medium är särskilt hög tack vare låg absorption och/eller låg spridning. Fönstret uppstår när materialets absorptionsband ligger utanför detta intervall och gör det möjligt att effektivt överföra eller observera strålning genom det aktuella mediet.

Inom fiberoptik används begreppet för att beskriva våglängdsområden där glasfiberförlusten är minimal. De vanligaste fönstren i långdistanskommunikation är O-, E-, S-, C- och L-banden, ungefär 1260–1360 nm, 1360–1460 nm, 1460–1530 nm, 1530–1565 nm och 1565–1625 nm, där förstärkare och komponenter är optimerade. Dessa fönster möjliggör räckvidd och kostnadseffektiv dataöverföring.

I atmosfären förekommer olika transmissionsfönster där gaser som vattenånga och koldioxid har låg absorption; inom tillämpningar som astronomi och fjärranalys talas ofta om det optiska fönstret i det synliga området cirka 0,4–0,7 mikrometer och närinfrarösa fönster mellan cirka 0,8 och 2,5 mikrometer. Dessa fönster gör markbaserade observationer och kommunikation möjliga trots av “filtrering” av atmosfärens absorbans.

Användningen av transmissionsfönster är central vid design av optiska system, sensorer och kommunikationslänkar, och påverkar val av material, våglängd och detektionsmetoder i både vetenskapliga och tekniska tillämpningar.