trådløst

Trådlöst är en term som beskriver kommunikation eller enheter som inte kräver fysiska kablar för anslutning. Trådlösa system överför data, kraft eller information mellan enheter med hjälp av elektromagnetiska vågor eller andra icke-kabelbaserade medium.

Vanliga trådlösa tekniker inkluderar radiokommunikation som Wi‑Fi, Bluetooth, cellulära nätverk (3G/4G/5G) och NFC; infraröd kommunikation och optiska länkar; samt RFID och olika typer av sensornätverk. Wi‑Fi och mobilnät möjliggör lokala och bredbandsanslutningar, medan Bluetooth främst används för kortdistanskommunikation. NFC används för kontaktlösa betalningar och snabb parning av enheter. RFID används bland annat för spårning av varor och inventering.

Historiskt utvecklades trådlös kommunikation ur telegrafi och radioteknik på 1800- och 1900-talen, med kommersiell spridning av Wi‑Fi och Bluetooth från 1990-talet och framåt. Begreppet används i svensk vardag för moderna teletekniska lösningar.

Fördelar med trådlöst inkluderar ökad rörlighet, minskad kabelstress och enklare installation i hem, företag och offentliga miljöer. Nackdelar omfattar risker för störningar, säkerhetsutmaningar och beroende av batterier eller nätverkstillgång samt potentiell sämre tillförlitlighet i vissa miljöer.

Reglering av trådlösa radiokommunikation sker genom nationella och internationella organ som ITU och respektive regulativa myndighet, där vissa band är licensierade och andra är obundna (unlicensed) som 2,4 GHz och 5 GHz för Wi‑Fi. Framtiden innebär fortsatt ökade hastigheter, lägre latens och energieffektivisering inom standarder som Wi‑Fi, 5G och IoT-teknologier.