termosensoriska

Termosensoriska avser förmågan att uppfatta temperaturförändringar och temperatur i kroppen, vanligtvis genom sensoriska system som reagerar på kyla och värme. Det är en viktig del av somatosensoriska systemet och bidrar till både perception och kroppens homeostatiska reglering.

Perifera mekanismer: Kyla och värme uppfattas i huden av termoreceptorer som sensoriska nerver. Kyla aktiveras främst av kalla receptorer och specifika jonkanaler som TRPM8, medan värme uppfattas av varmareceptorer som omfattar andra TRP-kanaler såsom TRPV1, TRPV3 och TRPV4. Receptorerna kan även svara vid extrem temperatur och bidra till allmän nociception (smärta) när stimulansen är farlig.

Nervsignalering och central bearbetning: Signalerna färdas från reseptorerna genom sensoriska nerver till ryggmärgens foramen där de överförs via spinothalamiska banor till talamus. Från talamus skickas informationen vidare till olika delar av storhjärnbarken, framför allt somatosensoriska cortex samt områdena insula och anterior cingulate cortex. Dessa regioner integrerar den sensoriska upplevelsen med kontext, minne och känslomässig respons.

Funktion och betydelse: Förutom medveten upplevelse av temperatur används termosensoriska information för thermoregulation, beteendeanpassningar (till exempel skyla sig eller söka skugga) och skydd mot skada. Trots liknande sensoriska mekanismer kan upplevelsen av temperatur differentieras från smärta, även om extrem temperatur ofta leds av nociceptiva responser.

Klinisk och forskningsmässig relevans: Förändringar i termosensorik kan ses vid perifer neuropati, äldre ålder eller neurologiska tillstånd. Forskning använder ofta termodes och kvantitativ sensorisk testning för att kartlägga kall- och värmekänsla samt deras bana i det centrala nervsystemet.