tandsätt

Tandsätt, ofta kallat tanduppsättning i sammanhang med proteser, är inom tandvården termen för hur konstgjorda tänder placeras och arrangeras i en tandprotes eller i en rekonstruerad tanduppsättning. Det omfattar både valet av tändernas form, storlek och färg samt deras position i basen eller i den restaurerade käken för att uppnå en funktionell bettbeskaffenhet och ett naturligt utseende. Tandsätt används särskilt inom prostodontik och kan vara aktuellt vid tillverkning av både helproteser och partiella proteser.

Användningsområden inkluderar fullständiga proteser där alla tänder ersätts och partiella proteser där endast vissa tänder saknas. Vid tillverkning av proteser avgörs midlinje, ocklusion (bettrelation), tandens höjd och kontaktpunkter samt färg och form på tänderna för att efterlikna patientens naturliga uppsättning inom rimliga gränser. Modern praxis kombinerar traditionell teknik med digital design och kan omfatta digitala arbetsflöden för att planera och simulera tandsättning innan tillverkning.

Processen brukar innebära ett eller flera provstadier där tändernas positioner justeras i en modell av protetisk bas. Man bedömer estetiska aspekter som ansikts- och lepposition samt funktionella aspekter såsom bettens kontaktytor och incisialt vägande. Efter godkännande färdigställs protesen med tanden fastsatta i en bas, underlag som sedan justeras i kliniken vid behov.

Underhåll av tandsättet innebär regelbunden rengöring enligt dentalråd, hantering enligt instruktioner för avtagbara proteser när sådana används, och uppföljning hos tandvården för kontroll och eventuella justeringar eller omarbetning när tänderna eller basens form förändras över tid. Digital teknik har i ökande grad blivit ett komplement till klinisk utvärdering och anpassning av tandsätt.