tandfickorna

Tandfickorna, eller periodontala fickor, är onormalt fördjupade områden runt en tand där tandköttet har lossnat från tandytan. De uppstår när den inflammatoriska processen i tandköttet leder till att det kopplade epitelet migrerar apikalt och den stödjande bindväven bryts ned. Djupet på fickan mäts med en periodontal probe och djup över cirka 3 millimeter betraktas som avvikande. Lämpliga fynd över 4–5 millimeter indikerar ofta sjukdom i vävnaden kring tanden.

Orsakerna till tandfickor är vanligvis en följd av långvarig plack- och tandstensbildning som orsakar kronisk gingivit och senare periodontit. Riskfaktorer inkluderar rökning, dålig munhygien, diabetes, vissa mediciner som påverkar tandköttets vävnad, och genetiska eller systemiska faktorer. Fickorna kan fortskrida och leda till att benförlust sker runt tanden, vilket ökar risken för tandförlust.

Symtom och tecken kan vara blödning vid borstning eller tandtråd, ömhet i tandköttet, illaluktande andedräkt, synligt tandkött som nästan verkar dra sig tillbaka, samt luckering eller mobilitet hos tanden i svåra fall. I tidiga skeden kan fickorna vara relativt symbollösa.

Diagnostik baseras på kliniska mätningar av fickdjupet, blödningsreflex vid probesättning och röntgen för att bedöma benförlust. Behandling fokuserar på att kontrollera infektionsorsaken: tandstensborttagning (skalning och rotplaning), förbättrad munhygien och lokala eller systemiska antibiotika vid behov. Vid djupa eller motståndskraftiga fickor kan kirurgiska åtgärder övervägas för att minska fickdjupet och återställa vävnadsstöd. Förebyggande innefattar regelbunden tandvård, effektiv munhygien och rökstopp. Prognosen är bättre när fånnorna upptäcks tidigt och behandlas snabbt.