blödningsreflex

Blödningsreflex är en fysiologisk respons som uppstår när ett blodkärl skadas och blod läcker ut i omgivningen. Begreppet används inom fysiologi och klinisk medicin för att beskriva de snabba neurala och kemiska mekanismer som bidrar till att snabbt begränsa blodförlust och upprätthålla cirkulationsstabilitet.

Den initiala delen av reflexen består av en snabb vasokonstriktion i det skadade området, som minskar blodflödet till såret. Lokala mediatorer som endotelin och signalsubstanser från nervändar (till exempel noradrenalin) bidrar till denna sammandragning. Parallellt aktiveras primär hemostas där blodplättar adderas till skadan och bildar en plugg genom adhesion, aktivering och frisättning av substances som ADP och tromboxan A2. Den sekundära hemostasen, som involverar koagulationskaskaden och fibrinbildning, förstärker och stabiliserar pluggen.

Reflexen kan också ge upphov till systemiska autonomiska svar, exempelvis ökat blodtryck och snabbare puls, som hjälper till att upprätthålla perfusion till viktiga organ under blödning. Nivåer och effektivitet i blödningsreflexen påverkas av ålder, medicinska tillstånd och användning av antikoagulantia eller antitrombotiska läkemedel.

Kliniskt används förståelsen av blödningsreflexen vid bedömning av blödningsrisk, vid kirurgi och vid behandling av sjukdomar som påverkar koagulationen. Vanliga relaterade begrepp är hemostasens primära och sekundära delar, samt koagulationsfaktorer och platetter.