sömnunderökningar

Sömnundersökningar är medicinska undersökningar som syftar till att utvärdera sömnstörningar genom att registrera hjärn- och kroppsfunktioner under natten eller under uppstyrd dagtid. De kan genomföras i ett specialinrett sömnlabb eller, i viss mån, i hemmet med bärbara monitorer.

Den vanligaste typen är polysomnografi i labbmiljö, där EEG, EOG och EMG tillsammans med hjärtfrekvens, syremättnad, andning, luftflöde, bröstkorgsrörelse och kroppslig position övervakas under en hel natt. Hemtestning för sömnapné (HSAT) används när full EEG inte krävs, och mäter ofta andning, syre och puls. Andra undersökningar inkluderar MSLT för dagtrötthet/narcolepsi och MWT. Actigraphy mäter rörelsemönster över längre perioder hemma.

Data används för att bedöma sömnstadier och olika mått, till exempel apné- och hypopné-tal per timme (AHI), syrefall (ODI), arousals, sömneffektivitet och REM-sömn. Resultaten ligger till grund för diagnos och bedömning av sjukdomsgrad samt särskiljer olika störningar som restless legs-syndrom och parasomnier.

Förberedelser varierar, men patienter ombeds ofta undvika koffein och alkohol före undersökningen och följa läkarens medicinska råd. Undersökningen innebär att sensorer fästs och att sömnen övervakas, vanligtvis över 6–8 timmar i labb eller under en natt hemma. Vissa tester kräver uppföljande dagtester.

Efter studien tolkas resultatet av läkare. Behandling baseras på diagnosen och kan inkludera CPAP eller BPAP vid sömnapné, munmaskin, viktkontroll, läkemedel vid narkolepsi och livsstilsförändringar. Studiernas begränsningar inkluderar nattvariation och första-natten-effekt samt kostnader och sekretessfrågor.

---