systemtänkandet
Systemtänkandet är ett analytiskt synsätt som betraktar helheter av sammanlänkade delar snarare än isolerade komponenter. Det betonar relationer, flöden och återkoppling över tid och syftar till att förstå hur olika delar påverkar varandra inom ett avgränsat system. Genom att se systemets beteende som resultat av struktur, regler och mål kan man identifiera mönster som uppstår ur interaktioner snarare än från enskilda orsaker. Gränser, nivåer och återkoppling används för att analysera hur förändringar sprids och hur långsiktiga effekter förväntas uppträda.
Systemtänkandet har sina rötter i allmän systemteori, särskilt arbetet av Ludwig von Bertalanffy på 1950- och
Användningsområden inkluderar offentlig policy, företags- och organisationsutveckling, hälso- och sjukvård samt miljö- och hållbarhetsfrågor. Systemtänkande uppmuntrar