systemsjukdomarna

Systemsjukdomarna är en grupp sjukdomar som kännetecknas av att de inte begränsar sig till ett enda organ utan påverkar flera organsystem eller hela kroppen. De uppstår oftast på grund av störningar i immunregleringen eller inflammatoriska processer, men kan också bero på metabola tillstånd, infektioner eller vissa tumörrelaterade mekanismer. Gemensamt är ofta kronisk eller återkommande inflammation och förändringar i vävnaderna som kan ge varierande symtom.

Vanliga exempel är systemisk lupus erythematosus (SLE), systemisk skleros (sclerodermi), reumatoid artrit med extrartikulära manifestationer, vaskulit, inflammatoriska tarmsjukdomar med extraintestinala manifestationer, sarcoidos och amyloidos samt politom ytpitel, såsom polymyosit. Symtomen varierar beroende på vilka organ som drabbas men kan inkludera långvarig trötthet, feber, viktnedgång, ledsmärta och svullnad samt hudutslag, andningsbesvär, njurproblem eller nervsystemssymtom. Diagnosen kräver ofta en kombination av klinisk bedömning, laboratorieprover och bilddiagnostik för att kartlägga omfattningen av den systemiska involveringen.

Behandlingen är vanligtvis multidisciplinär och syftar till att kontrollera inflammation, förebygga organskada och uppnå remission när det är möjligt. Terapi kan innefatta icke-steroida antiinflammatoriska medel, kortikosteroider, sjukdomsmodifierande anti-rheumatiska läkemedel (DMARDs) såsom metotrexat, antimalariamedel och biologiska läkemedel. Behandlingen anpassas efter individuella organpåverkan och sjukdomsgrad, och uppföljning är viktig för att förebygga komplikationer och hantera flares. Prognosen varierar stort mellan olika sjukdomar och beroende på organs involvering och tidig diagnos.