sysselsättningsgraden

Sysselsättningsgraden är en arbetsmarknadsindikator som visar hur stor del av befolkningen i en viss åldersgrupp som är sysselsatt, det vill säga har arbete eller utför arbete mot ersättning. Den uttrycks i procent. Beräkningen görs normalt genom att antalet sysselsatta divideras med befolkningen i den aktuella åldersgruppen och multipliceras med 100.

Åldersspannet varierar mellan olika källor, men i svensk och europeisk statistik används ofta en arbetsåldersgrupp runt 20–64 år eller 15–74 år. Data hämtas främst ur arbetskraftsundersökningar eller motsvarande befolkningsdata. Definitionen av vad som räknas som sysselsättning kan innebära arbete för någon vecka inom referensperioden eller tillfälligt arbete, sjukfrånvaro eller föräldraledighet från jobbet.

Sysselsättningsgraden används tillsammans med arbetslöshet och arbetskraftsdeltagande för att beskriva arbetsmarknadens tillstånd. En hög sysselsättningsgrad indikerar att en stor del av befolkningen i arbetsåldern arbetar, men kan påverkas av faktorer som åldrande befolkning, hög deltagande eller förekomst av deltid. En låg nivå kan bero på låg deltagande, hög ofrivillig arbetslöshet eller strukturella arbetsmarknadsproblem.

Källor och användning: Statistiska centralbyrån i Sverige, Eurostat och OECD publicerar regelbundet sysselsättningsgrader, ofta i säsongsrensade serier och historiska data. Indikatorn används av politiker, forskare och allmänhet för att följa arbetsmarknadens utveckling samt effekten av arbetsmarknadspolitik och utbildningsinsatser.