sysselsättningsgrad

Sysselsättningsgrad, eller employment rate, är en arbetsmarknadsindikator som visar andelen av en befolkning i en viss ålder som är sysselsatt med arbete. Den redovisas vanligtvis som ett procenttal där antalet sysselsatta i en specifik åldersgrupp divideras med befolkningen i samma åldersgrupp.

Ändamål och beräkning: Sysselsättningsgraden beräknas oftast som antal sysselsatta delat med befolkningen i en angiven åldersgrupp (t.ex. 15–74 år), multiplicerat med 100. Vilken åldersgrupp som används kan variera mellan länder och statistiska system. I vissa rapporter redovisas säsongrensade tal, medan andra visar årsmedelvärden eller månatliga mått.

Tolkning och användning: Graden används för att bedöma hur stor del av befolkningen i arbetsför ålder som är i arbete, vilket speglar arbetsmarknadens hälsa och ekonomisk aktivitet. Den påverkas av faktorer som befolkningsstruktur, utbildning, arbetsmarknadens efterfrågan och politiska åtgärder. Jämförelser över tid och mellan regioner eller länder görs vanligtvis med beaktande av ålderssammansättning och säsongsvariationer.

Relation till andra indikatorer: Sysselsättningsgraden skiljer sig från arbetskraftsdeltagandegraden (andel av befolkningen i arbetsför ålder som är i arbets- eller arbetslöshetsliv) och arbetslöshetsgraden (andel av arbetskraften som är arbetslös).

Källor och begränsningar: Officiella mått hämtas från statistiska myndigheter som SCB, Eurostat eller OECD. Definitioner av åldersgrupper och metodik kan variera, liksom hur heltid och deltid räknas, vilket påverkar jämförbarheten.