sympathikusaktiviteten

Sympathikusaktiviteten avser aktiviteten i det sympatiska nervsystemet, en del av det autonoma nervsystemet som förbereder kroppen för stress, kamp eller fysisk ansträngning. Den verkar tillsammans med parasympatikus för att reglera kroppens homeostas och energi i olika situationer. Den sympatiska utflödet har en thorako-lumbal inriktning och går via paraverbala kedjor där preganglionära neuroner frisätter acetylkolin på nikotinerga receptorer och postganglionära neuroner frisätter noradrenalin till målorganen. Ett viktigt undantag är svettkörtlarna, där postganglionära fibrer ofta frisätter acetylkolin.

Effekterna av sympatikusaktiviteten är mångfacetterade och varierar mellan vävnader. Generella effekter inkluderar ökad hjärtfrekvens och kontraktilitet, vasokonstriktion i många perifera blodkärl samt bronkodilatation i lungorna. Pupillens diametr ökar för bättre syn, svettproduktion ökar och levern mobiliserar glukos genom glykogenolys vilket höjer blodsockret. Aktiviteten minskar ofta i mag-tarmkanalen för att spara energi under stress. Under fysisk aktivitet kan vissa muskler få ökat blodflöde trots övergripande vasokonstriktion i andra vävnader genom komplexa lokala och adrenerga regleringar.

Reglering och klinisk relevans: Sympatikus aktiviteten samverkar med parasympatikus och med baroreflexer för att upprätthålla blodtryck och temperatur. Den kan bedömas indirekt via hjärtfrekvensvariabilitet, hudkonduktans och biokemiska mått som noradrenalinspillover; direkt registrering kan utföras med microneurografi av muskelsympatiskimed nerve. Förändringar ses vid stress, träning, hjärt-kärlsjukdomar och ångest, och kan påverkas av farmaka så som beta- och alfa-adrenerga blockare.