svävning

Svävning är en textilteknik för framställning av tyg där varpen ligger längs tygets längdriktning och inslags trådar förs korsvis över och under varpen. Genom upprepade cykler av över- och underförande skapas en vävstruktur som kan varieras i mönster, täthet och glans. Svävning kan göras för hand eller med maskin och utgör grunden för många textilier.

Varp och inslag utgör grunden i väven. Varpen består av längsgående trådar som spänns i vävstolen; inslaget är de tvärgående trådarna som förs genom väven. Val av fiber till varp och inslag – till exempel bomull, ull, lin, silke eller syntetiska material – samt vävningen täthet och mönster påverkar tygets styrka, utseende och funktion.

Vanliga vävtyper inkluderar enkel väv (plain weave), där varje varp ömsom över och under inslaget; twillväv, som skapar diagonala mönster genom att väven viker sig över flera varpar innan inslaget förs över igen; och satinväv, som ger en mjuk, glansig yta genom längre kontakt mellan inslag och varp. Olika tekniker och redskap möjliggör variationer i textur, yta och lyster.

Historiskt har svävning varit centralt i många kulturer och tidsperioder. Tidiga samhällen utvecklade enklare vävstolar för fibernäring och klädesproduktion; under den industriella revolutionen infördes mekaniska vävstolar, vilket ökade produktionen av tyg. Idag används svävning både i kommersiell textilproduktion och inom textilkonst och hantverk.

Se även: vävning, vävstol, textilier.