vävstolen

Vävstolen är en anordning för vävning som gör det möjligt att sammanfoga två uppsättningar trådar—varp och väft—för att bilda tyg. Varpen löper längs vävens riktning medan väften förs tvärs över varpen. Genom mekanismer som styr vilka varptrådar som höjs skapas en vävspalt där väften förs fram; efter varje vävdrag slås väven till tyg med hjälp av en vävkam, och det nybildade tyget tas upp eller lagras på en kladd eller liknande.

Historiskt har vävstolen varit central inom textilproduktion. I Sverige var vävningen länge en vanlig hushålls- och hantverksaktivitet innan industrialiseringen. Under 1800-talet utvecklades mekaniska och senare elektriska vävstolar som kunde väva mycket snabbare, vilket omvandlade tillverkningsmöjligheter. Idag används vävstolar främst inom hantverk, utbildning och museisammanhang.

Typer av vävstolar varierar i storlek och konstruktion. Vanliga kategorier inkluderar enkla handvävstolar och större golv- eller ramvävstolar. Vävstolar kan vara manuella eller drivna av motorer, och används för att väva allt från prydnadsdukar och mattor till textilier i olika material och mönster. Bevarad kunskap om vävning lever vidare i kurser och i museala samlingar, där man studerar traditionella tekniker och konstruktioner.