sväljreflex

Sväljreflexen är en kroppslig reflex som triggas av taktil stimulering i munhålan och bakre svalg, och som vanligtvis startar sväljningsprocessen när bolus berör svalgväggen. Den skiljer sig från viljemässigt styrd sväljning genom att den ofta utlöses automatiskt som svar på sensoriska signaler.

Reflexens sensoriska ingångar går främst via n. glossopharyngeus (CN IX) och i viss mån via trigeminus (CN V) som registrerar beröring i mjuka gommen, bakre svalg och tunga roten. Den motoriska delen regleras i medulla oblongata genom kärnorna nucleus tractus solitarius och nucleus ambiguus. Från dessa centra skickas efferenta signaler via n. vagus (CN X) till musklerna i svalg och övre esofagus, vilket ger en koordinerad sväljreaktion.

Under sväljreflexen sker en koordinerad sekvens: bakre svalgväggen rör sig i rätt ordning, stämbanden skyddas av adduktion och epiglottis täcker öppningen till larynx; samtidigt relaxeras övre esofagussfinktern och peristaltik i pharynx och esofagus driver bolus nedåt.

I klinisk praxis är sväljreflexen central för näring och luftvägsskydd. Hos spädbarn är reflexen avgörande för matning, medan störningar i sväljreflexen kan uppträda vid stroke, neurodegenerativa sjukdomar eller demens, vilket ökar risken för dysfagi och aspiration. Utvärderingar inkluderar videofluoroskopisk sväljunderökning (VFSS) och fiberoptisk endoskopisk sväljningsbedömning (FEES).

Sammanfattningsvis är sväljreflexen en viktig fysiologisk mekanism som möjliggör näringsintag samtidigt som den skyddar luftvägarna.