sväljningsförloppet

Sväljningsförloppet, eller deglutition, är den samordnade motoriska och sensoriska processen som transporterar en bolus från munnen till magsäcken samtidigt som luftvägen skyddas. Denna komplexa sekvens kräver samarbete mellan munhåla, svalg och esofagus samt en övergripande samordning mellan frivilliga och reflexmässiga moment.

Oral (buccal) fas: Den första fasen är frivillig. Tungan formar bolusen och driver den bakåt mot svalget, medan tänder och saliv bidrar till konsistens och fukt. Denna fas avslutas när bolusen når svalgets bakvägg.

Faryngeal fas: Denna fas är reflexmässig. Luftvägen skyddas när mjuka gommen lyfts, larynx höjs och epiglottis vänds bakåt för att stänga ingången till luftstrupen. Övre esofageal-sfinktern slappnar av, och svalgkontraktioner driver bolusen ned genom svalget mot esofagus.

Esofageal fas: Bolusen når esofagus där peristaltiska kontraktioner driver den nedåt. Övre esofageal-sfinktern slappnar av när bolusen passerat, och nedre esofageal-sfinktern (LES) öppnas och stänger sedan igen för att hindra reflux.

Nervös kontroll: Sväljningen koordineras i hjärnstammen med sensorik från svalget via CN IX och motorik genom CN X och XII. Centrala sväljningscentra styr faserna medan musklerna i mun, svalg och esofagus följer deras signaler.

Tillstånd som påverkar sväljningen inkluderar stroke, neurodegenerativa sjukdomar och åldrande. Dysfagi ökar risken för aspiration och näringsbrist och behandlas ofta med logopediska övningar och kostanpassningar.

Diagnostik görs vanligtvis med videofluoroskopisk sväljningsstudie (Modified Barium Swallow) eller FEES (fiberoptisk endoskopisk sväljevärdering).