surroundnivåer

Surroundnivåer är ett uttryck som används inom nordisk ljudteknik för att beskriva hur ljudtrycksnivåerna fördelas mellan surroundkanalerna i ett multikanalsystem. Begreppet fokuserar på varje kanals relativa bidrag till den omslutande ljudbilden när en person befinner sig vid lyssningspositionen och hur upplevelsen av rummet påverkas av nivåskillnader mellan kanalerna.

I praktiken används surroundnivåer inom ljudproduktion, hemmabio och biografsammanhang för att balansera vänster-surround, höger-surround, bak-surround och subbasen, i relation till frontkanalerna. Typer av system inkluderar 5.1, 7.1 och ännu fler kanaler i modern objektbaserad ljuddesign (till exempel Dolby Atmos eller DTS:X). Målet är att skapa en jämn och trovärdig omslutande ljudbild där inga kanaler förstärker för mycket eller blir för tyst.

Kalibrering av surroundnivåerna sker med testsignaler, pink noise och mätverktyg. En ljudprocessor eller förstärkare används för att ställa in referensnivåer vid lyssningspositionen, ofta genom att jämföra varje surroundkanal mot frontkanalerna och justera inom ett fåtal decibel tills balansen känns rätt. Rumsliga faktorer som rummets storlek, placering av högtalare och reflektioner påverkar slutgiltiga nivåer.

Moderna hemmabiosystem erbjuder ofta en dedikerad kontroll för surroundnivå eller surroundvolym, vilket gör det möjligt att finjustera upplevelsen efter personliga preferenser eller akustiska förutsättningar. Dessa inställningar bör användas tillsammans med korrekt akustisk behandling och layout.

Det finns ingen universell standard som specificerar absoluta surroundnivåer för alla installationer; målet är en jämn ljudstyrka över kanalerna och en tillförlitlig rumslig upplevelse. Professionella riktlinjer och standarder beskriver generella principer för kalibrering och referensnivåer, men praktiken varierar mellan system och miljöer.