högtalare

Högtalare är en anordning som omvandlar elektriska signaler till ljud genom en rörlig drivare som vanligtvis består av en spole som rör sig i ett magnetfält och driver ett membran. Rörelsen skapar variationer i lufttrycket som uppfattas som ljud.

En komplett högtalare består ofta av flera drivrutiner, till exempel bas-, mellan- och diskantdrivare, som kopplas genom en korsfrekvens (korsöver) som delar upp frekvenserna mellan drivarna. Drivrarnas mekaniska konstruktion och en låda eller ett slutet utrymme avgör hur ljudet återges. Vanliga lådkonfigurationer är slutna (acoustic suspension) och bassreflex (ports).

Förutom dynamiska högtalare finns alternativ som elektrostatiska och plana magnetiska högtalare, vilka skiljer sig i konstruktion och krav på förstärkning och låddesign. De flesta kommersiella högtalare finns som golvhögtalare, bokhyllor, centerhögtalare samt subwoofers, som ansvarar för låga frekvenser. Inbyggda modeller används i hemmabiograf och offentliga utrymmen.

Prestanda mäts ofta i frekvensrespons, känslighet och impedans. En vanlig hi-fi-högtalare täcker ungefär 40 Hz till 20 kHz, medan subwoofers fokuserar på låga frekvenser under cirka 100 Hz. Impedansen ligger ofta mellan 4 och 8 ohm. Ljudåtergivningen påverkas av rummets akustik, placering, förstärkare och ljudbehandling.

Standarder för mätning och jämförelse följer internationella riktlinjer såsom IEC 60268 och relaterade standarder. Vid val av högtalare är kompatibilitet med förstärkare, rummiljö, lyssningspreferenser och användningsområde viktiga faktorer.