strålningsbaserad

Strålningsbaserad är ett svenskt adjektiv som används för att beskriva metoder, processer eller tekniska lösningar som väsentligen bygger på strålning som energikälla eller verktyg. Begreppet används särskilt när det rör joniserande strålning såsom röntgenstrålning, gamma-strålning och betastrålning, men kan även tillämpas generellt på tekniker som utnyttjar elektromagnetisk strålning.

Användningsområden och exempel: Inom medicin är strålningsbaserad diagnostik vanlig genom röntgen, datortomografi och positronemissionstomografi. Strålningsbaserad behandling omfattar radioterapi och olika former av strålkälla-baserad terapi. Inom industrin används radiografisk provning för att undersöka material med röntgen- eller gamma-strålar. Inom forskning och materialvetenskap studeras strålningsbaserade processer för att inducera kemiska reaktioner, modifiera materialegenskaper eller analysera strukturer.

Fördelar och risker: Strålningsbaserade metoder erbjuder djup penetration, snabb bildproduktion och möjligheten till doserad behandling. Begränsningar inkluderar risker för strålsäkerhet och hälsa, behov av skyddsåtgärder, reglering och licensiering, samt krav på specialutbildning och särskild infrastruktur.

Historia och begreppsanvändning: Begreppet växte fram i kölvattnet av upptäckten av röntgenstrålning och radioaktivitet i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och används idag i många sektorer för att särskilja tekniker som vilar på strålning från andra, icke-strålningsbaserade metoder.