stabiliseringsrörelse

Stabiliseringsrörelse är ett begrepp inom mekanik, reglerteknik och biomekanik som beskriver hur stabiliserande element rör sig eller ändrar konfiguration för att motverka störningar och hålla ett system i ett önskat tillstånd. Den kan vara passiv, där geometri, massfördelning och fluiddynamiska egenskaper ger en naturlig återställande kraft, eller aktiv, där sensorer och aktuatorer tillsammans med en regleralgoritm styr stabiliseringsåtgärderna.

Principer: Stabilisering bygger ofta på feedback. Fel mellan referens och aktuellt tillstånd används för att bestämma åtgärder som minskar felet. Vanliga komponenter är sensorer (gyro, accelerometer, positionsgivare), styrsystem (reglerkretsar som PID) och aktuatorer (hydrauliska eller elektriska motorer, justerbara ytor eller fenor).

Exempel: Inom flygindustrin används autopilot och fly-by-wire för att stabilisera flygningen genom att reglera roder, höjdroder och vingens tilt. På fartyg används fenstabilisatorer eller aktiv ballast för att minska gungning. Inom rymdteknik används reaktionshjul och kontrollmomentgyror för att upprätthålla riktning och orientering. Inom robotik och biomekanik förekommer stabilisering för att upprätthålla balans och kontroll över kroppsliga eller maskinens rörelser.